Ja hör ni. Man kan ju tycka att man ska bli arg när man blir påkörd och jo klart jag blev lite upprörd, men vet ni, jag blir sällan arg. Jag har väldigt lång stubin. Bara jag får sova och äta så tuffar jag på. Det betyder inte att jag inte har humör. Det har jag, men jag behåller som regel roen i hetsiga situationer. Sådan var jag inte som barn, då kunde jag explodera, men så tänkte jag att nehej, bråka är inget kul i längden, så jag bestämde mig för att ändra attityd. Så jag är som regel alltid positiv till saker. Försöker tänka långsiktigt...inte ta åt mig i tråkiga situationer. Det är likadant med barnen, jag försöker vara lugn, prata med dem. Inte skrika, inte skrika. Vi skriker inte i vårt hus. Det är så meningslöst tycker jag.

Just nu sitter jag på den enda lediga stolen i vardagsrummet, alla de andra är en del av barnens installation. Vet inte helt om det är en båt, ett tåg eller ett hus, men skoj har de. Annars har ju ungarna en byrå i lekekroken som är proppfull med leksaker. Jag hade gärna haft den här byrån i hallen, för den är så läcker, men än så länge får barnen ha den.
Ljusstaken är av porslin, det gillar jag. Har också lagt en skifferplatta under om ljusen skulle droppa. Verkar kanske hysteriskt försiktigt, men ah, jag tycker det är smart.
Hjorthuvudet är så tufft tycker jag, men Lilleman han säger den ser arg ut. Ja, han är nog sur för att han måste hänga på väggen, svarade jag. Lilleman nickade instämmande...
Emma