Nygammal kruka

I oktober målade jag mina terrakottakrukor i filmjölk. Sedan fick de ligga under plast under en syrén hela vintern. Varför detta bryet? Jo, det är ett försök att få snygga patinerade krukor. Nu har en av krukorna fått komma fram i ljuset och det ser lovande ut. Den här köptes till halv pris på sommarrean och har således aldrig använts tidigare. Tror den kommer bli ännu finare med åren. Den ser iallafall mer väderbiten ut än de som redan stått ute flera år, utan filmjölk.

Men vad är det för stackars pelargon som står i krukan då? Jo, jag hade inte hjärta att kasta den, fast den ser så trött ut. Är det knopp är det hopp!

Äntligen, äntligen, äntligen...

Äntligen tittar solen fram över Oslo. Äntligen lite tid till min utsikt. Äntligen tid till mina stackars pelargoner.

Borrade hål i botten på krukorna och klippte av det som kunde räddas från blommorna. De har legat länge i källaren så det var inte så mycket att hurra för. Men det är spännande att se om de kommer sig. Nu bor de i små kuvöser i fönstret.

Ikväll hållar jag tummarna för att barnen sover som de ska, så jag hinner titta in till er. Saknar er!!

Tack för alla gulliga kommentarer och medkänslor. Pappas begravning var i helgen, det var fint. Hoppas nu våren kommer med stormsteg så vi alla blir lite piggare!

Nu tror jag 17 jag ska tvätta fönstrena, medans solen är framme!

Levereras nyckelfärdigt, men utan dörr

Jag har svurit, bränt fingrarna i smält socker, vält och krossat en storvägg, glömt att köpa tillräckligt med plattor till fönstrena, köpt fler, men ändå inte tillräckligt. Lillemor har kastat ena pipan i golvet. Allt som kan gå fel, har gått fel.

Men nu står det här. Taket läcker, fönstrena drar, snön yr in, det är ockuperat av smågubbar, björnen snusar i krokarna och Tomten har fastnat i pipan. Varning för renbajs på taket. Välkommen in.

Häng med på party

December är en hektisk månad, inte bara på grund av allt julbestyr, men det är också en tid man gärna blir inviterad och själv önskar att invitera till lite mys i mörkertider.

Idag var vi på öppet glögghus hos några goda vänner. Det är en trevlig tradition, man kan komma från kl 14 och framåt och stanna så länge eller så kort stund man har har tid till.

Jag gillar att gå bort och jag gillar att ha med mig presenter. Helst ska det vara något jag gjort själv, sylt, saft, kaka eller som nu pepparkakor och hemgjord krans. Jag minns att vi alltid hade så sjukt många chokladaskar vid jul när jag var liten, för det var det mina föräldrar alltid fick. Lustigt det där....Vad brukar ni ha med er? Sätter man större pris på något hemgjort eller är det bara jag som inbillar mig?

And now for something completely different

För mer än 2000 år sedan gick Maria i dessa tider höggravid till Bethlehem för att skattskriva sig. Det kan inte ha varit trevligt att sitta på en åsna och leta efter ett rum. Nu slänger man sig i bilen och trampar gasen i botten till sjukhuset. Borde väl heta vårdhus egentligen, man är väl inte sjuk, bara för att man föder barn? Nåja...hihi

Här kommer ett tips för alla andra höggravida. När jag var runt åtta månader på väg med Lilleman gjorde jag en gipsavstöpning av magen. Jag ångrar att jag inte gjorde en med Lillemor också. Det är busenkelt och ett annorlunda minne av en speciell tid i livet.

Köp gipsrullar på apoteket. Sätt dig behagligt, lite tillbakalutat mot stora kuddar eller en sacosäck. Ta en handduk bakom dig, för det blir kladdigt. Så måste du ha en hjälpare, pappa kanske?

Smörj in mage och bröst med olja, vanlig matolja går fint. Extra noga ner mot skötet så gipsen inte fastnar i håret. Så lägger hjälparen fuktiga gipsstripor över hela härligheten, 2-3 lager, försök att få det slätt och fint.

Efter ungefär en halvtimme är det torrt och hjälparen kan försiktigt lyfta bort avstöpningen. Lite magrörelser och djupa andetag av mor hjälper också. Har man lust kan man ju spraya magen i färg. Vad med en guldmage?

Det blommar, överallt

Vaknade väldigt tidigt, alltför tidigt, av att vägarbetare hackade upp gatan rätt utanför huset. De hade till och med pannlampor för att kunna se. WHY?! Kan de inte anpassa arbetstiden vinterstid? Borde inte vara lov med vägarbete före kl 6.30 om du frågar mig. Men jag förstår ju varför de startar tidigt. Ja, ja nog om det.

Tände ljus för att göra det lite trevligare, vad sker då? Två småtroll släpper ögonen från barnprogrammen och börjar blåsa ut ljusen, igen och igen och igen. Det var en skojig lek - för dem...

Så småningom kom dagsljuset. Nu kunde jag studera mitt lilla verk från igår. Kurskväll nr två i julblomsterdekoration.

Denna gången gjorde vi buketter. Det var verkligen jättekul och jag rekommenderar alla som tycker om grönt att ta en kurs. Så skönt att bara koncentrera sig på blommor och blad och inte husgöra och annat tråkigt.

 

Men det är inte bara inne det blommar,  så här ser det ut vid husväggen, en månad innan julafton. Fyra stora rosbuskar, som fortfarande knoppar!

 Härligt, men knasigt. Som livet.....

Helgen har intagit hemmet

Nej, men vem er det som har slagit sig ner i stugan? Tror minsann det är den sköna helgen som intagit hemmet. Härligt!

Barnen sover, lite god rödvin i glaset och inga plikter som kallar. Himla tur jag hann göra färdigt de här krukorna till min goa´ väninna H, innan helgen tog mig med storm. Hon gillar vitt och turkos, så då blev det turkosa krukor och vita lökar.

Glöm inte bort dina vänner. En liten extra tanke när någon minst anar det är inte så dumt.

Blomsterkurs

Igår var jag på den första av fyra kursvällar i julblomsterdekoration. Den förste uppgiften var kryddstjärnor. Ska inte säga helt säkert att det är något norskt, men jag har aldrig sett det i Sverige. Har ni?

Blev inte så nöjd med det jag åstadkom på kvällen, så jag tog hem materialet och gjorde om det idag. Tja, vad ska man säga? Inte så snyggt om du frågar mig, men kul att pröva. Glädjer mig till när vi ska  göra kransar!

När jag ändå stod med fingrarna i jorden planterade jag amaryllis och hyacinter. Det blir lite olika teman varje år, från helt strama vita krukor till som i år - lite "man tager vad man haver".

 

Mossa är ett måste, så pyntade jag med kottar och kanelstänger. Härligt att gräva ner fingrarna i materialet och inte tänka över vad som ska lagas till middag om några timmar. Tycker om att laga mat, men inte varje dag! Så svårt att variera sig. Jaha, då får jag bara hoppa in i frysen och se vad som trillar ut...

Vad gör man en lördagkväll?

När man ser att ens Käre är väldigt trött och behöver lite ensamtid?
Jo, då tar man Lilleman och Lillemor på en planslös biltur som slutade på Plantagen. Med oss hem fick vi en pumpa som vi pimpa´.


Så buhuuu på er där ute.


Lilleman blev lite ledsen över att "Monster" skulle sova ute och inte i hans sköna säng...

Nu blir det pizza, coca cola och film! All American i kväll alltså!

Och glöm inte att ställa klockan i natt. Mot sommaren, bakåt....



PS På morgonen frågade Lilleman "Hvorfor kan ikke Monster komme inn?" Jag: "Han må passe på så at ikke noen andre monstere kommer inn her". Han: "Ja! Ikke noen grønne eller blå. Bare orange." ....paus... "Mamma han har ikke armer eller klør. Bare skarpe tenner". Och så nickade 3-åringen bestämt.

Så hoppas vi att Monster förblir ett utemonster...

Helgen som var...

För er som inte hade möjlighet att ta er ut i helgen vill jag bjuda på några bilder från finvädret som var här i Oslo i lördags.

Vi tog bilen ut på Bygdøy, ett populärt promenadställe 5-10 min från Oslo centrum.

Solen sken och några tappra paddlare var ute på vattnet. Det såg lite kallt ut, men friskt.

Bygdøy har många fantastiska hus, för de med lite tjockare plånbok. Det här huset tror jag faktiskt är till salu just nu, om du har 14-15 miljoner till övers.

Det här vackra huset har nyligen blivit renoverat och kommunen friköpte strandremsan för 30 miljoner(!) Ja, jag tror det var något sådant. Bra använda pengar? Kan inte riktigt bestämma mig.

En gammal fontän som fortfarande fungerar. Jag gillar verkligen såna gamla grejor.

Minnen från sommaren.

Målet är ingenting, vägen är allt, som Robert Broberg sjöng.

Lördagkvällen satt jag och gjorde små flaggor till Lillemans 3-års kalas.

Det var ju inte svårt, men vilken tid det tog...och detta gjorde jag som kompensation för att vi inte gjorde tårta. Men jag sparade ingen tid alls på det...höhöhö...

Fast det var det värt när 14 små barn satt och viftade med flaggor och munnarna kladdiga av mumsmums.

Lilleman var själv med och bakade småmuffins och oj, som han gladde sig till barnen skulle komma.

Hoppas ni har haft en lika skön helg som vi.