En stund av förträfflighet

Vill så gärna bjuda på en av de vackraste tulpanbuketter jag någonsin fått.

Ljuset letade sig in i huset och för en liten stund var dagen helt förträfflig.

Kom just in från lite vårarbete i en insnöad trädgård. Härligt! 

Men "Sov du lille videung, än så är det vinter....."

Äntligen, äntligen, äntligen...

Äntligen tittar solen fram över Oslo. Äntligen lite tid till min utsikt. Äntligen tid till mina stackars pelargoner.

Borrade hål i botten på krukorna och klippte av det som kunde räddas från blommorna. De har legat länge i källaren så det var inte så mycket att hurra för. Men det är spännande att se om de kommer sig. Nu bor de i små kuvöser i fönstret.

Ikväll hållar jag tummarna för att barnen sover som de ska, så jag hinner titta in till er. Saknar er!!

Tack för alla gulliga kommentarer och medkänslor. Pappas begravning var i helgen, det var fint. Hoppas nu våren kommer med stormsteg så vi alla blir lite piggare!

Nu tror jag 17 jag ska tvätta fönstrena, medans solen är framme!

Sjuka barn = oklippta pelargoner

Planen för idag var att ta hand om mina stackars pelargoner som står i källarmörkret och väntar på vårtrimmen. Igår grävde jag fram såjorden som låg under en meter snö och la den till tining på badrumsgolvet. Så fick jag köpt små krukor till sticklingar. Krukor i de grällaste färger, bara vänta och se, hihi, men de kostade 10kr för tre så jag slog till.

 Klänningar från Mexx och Claire

Men, och där är ju alltid ett men, Lillemor höll igång hela natten med feber, hosta och snorig näsa och var således hemma idag. Det som är så märkligt är att nattsjuka ungar har en förmåga att vara väldigt pigga på dagen. Därför blev det en liten tur ut till Babyshop på jakt efter vantar. Stora skyltar som skrek 70% gjorde att vi också kom hem med nya klänningar.

Då måste det mannekängas!

  

Jaha då ska vi se...

Det ger mig också ett bra tillfälle att leka med kameran. Tisdagkvällar är min ensamkväll då Käre är borta på annat och jag kan sitta framför datorn hela kvällen med gott samvete.

Knappar bak, så smart...

Har passat på att leka lite i Picnik. Tänk om man hade haft lite mer tid, varit lite duktigare, så man kunde få till så snygga bilder som en del andra där ute i Bloglandia. Visst är det skoj med foto?

Jo minsann, det föll i smak...

Men det är klart, det är begränsat vad man får tid till när man samtidigt ska serva en liten tvååring som plötsligt blivit vääääldigt sjuk igen. Precis vid läggdags. Så märkligt...

Hjälp? Hushjälp?

Förra veckan var barnen lite småsnoriga, så de var hemma från dagis. Senare på dagen visade det sig att de var inte så sjuka ändå. De lekte med lego på Lillemans rum.

-Ok barnen, ropa om ni behöver hjälp

-Jada.

Försvinner in på badet för att få lite ordning på mig själv.

-Mamma! Hjälp!

-Kommer!

-MAMMA, KOM! HJÄLP!

Å jösses, vad sker?!

Sticker in huvudet gjenom dörren och ser det ni nu ser.

-Men vad gör ni?!

-Leker.

-Eeeh, jahaa. Vad behöver ni hjälp med?

-Du må rydde! (städa)

Jo hejsan.....

-Nehej ni, det tror jag inte. Det får ni göra själva.

Det var ju inget skojigt att hoppa runt i rummet när det hårda legot låg överallt.

-Nei du må rydde.

Så sprang de i galopp förbi mig ut i korridoren för att glatt leka vidare i röret.

Får väl vara glad för att de inte slåss då.  

 

Grattis på födelsedagen min käre storebror, önskar jag var hos dig.