Vårklipp i trädgården

Det var inte dåligt så mycket skryt min Käre fick, kanske jag ska visa fram honom oftare, hihi... Jag tror han gillade uppmärksamheten, men han är lite blygsam och sa bara skrattandes: "De har inte sett min mage". Som förövrigt bara finns i hans fåfänga. Skämt å sido, det var ju trevligt att fler än jag tycker att han är fin. Men nog om det.

Idag har några av lavendeln och rosorna fått sig en vårklipp. Man får passa på när det inte regnar och man har lite tid till övers. Jag älskar lavendel och den växer tacksamt i trädgården, fast det är skuggigt här. Jag brukar passa på att köpa plantor på hösten, till halv pris, man kan ju plantera ganska sent på året också.

Före                                                Efter

Pinnarna är rosbusken Louise Bugnet, en helt fantastisk vit ros med rosa knoppar. De här planterades för ett och ett halvt år sedan och blommade massor redan första året. Tror de ska få stå i fred för sekatören i år, någon som har erfarenhet med LB? På det fula staketet klättrar mängder av olika vita klematis, men de syns inte nu. Tittar ni noga ser ni tulpanerna som söker sig upp i ljuset.

På andra sidan gången hittar man en gul buskros som till trots för att jag är ganska taskig mot den, bara blommar och blommar, långt in i november i fjor. Vet inte vad det är för sort, någon som känner igen den? Jag gillar inte gula blommor, men nu har jag kapitulerat, så den har fått lite TLC och en rejäl vårfrisyr. Buxbomen får vänta till en annan dag, jag fick träningsvärk i handen efter rosorna. Pinsamt.

Före                                                 Efter

I höstas friserades buxbomen och som ett experiment petade jag ner de största avklippta kvistarna i jorden och ta mig tusan om de inte har klarat vintern och fortfarande står gröna. Skojigt. I år tänkte jag prova att dra fram egen lavendel från den här högen. Vad tror ni om det, någon som har tips?

Lokalt, pelargoner och kärlek

I löpet av påsken var jag inom Brunneby musteri och köpte med mig lite smått och gott hem. Om ni är i Östergötland i sommar, kanske ska någon åka Göta Kanal, då måste ni stanna till. Brunneby har så god saft, sylt, cider och en hel del annat. Lokalt med historia, det gillar jag. Finns tyvärr ingen återförsäljare i Norge.

Tog också en tur till Rockdala, ett paradis för de som älskar pelargoner och fuchsior. Tydligen känt också för norrmän, på skärtorsdagen hade de haft besök från tre olika separata norska kunder.

Tyvärr har jag inget fantastiskt växthus att arbeta i så det fick bli köksbordet. Snälla någon, kan jag få ett växthus när jag fyller 40? Det är några år kvar, så någon kan väl spara pengar?

Nu är mina godingar planterade efter konstens alla regler, vattenmättade krukor och specialjord. Nu ska de bara avknoppas i några veckor så hoppas jag på stora fina blommor i sommar.

 

Någon frågade om barnen ärvt mina ögon. Nej tyvärr har jag inte så mörka, mina är gröna, färgen kommer från deras pappa, min älskade Käre. Jag låter honom vara anonym i min blogg men nu vill jag gärna visa fram honom ändå. Hoppas det är ok Käre?
Igår dog en kollega till honom knall och fall och trillade av cykeln på träningspasset, runt 50 år gammal. Åter igen påminns man om att vi ska ta vara på varandra och visa att vi tycker om varandra. Så Käre, här är min kärleksförklaring till dig, jag och barnen tycker du är BÄST!

Lillemor undrar varför det inte är något vatten i kanalen.

Liten men tuff

De delade ut påskägg på torget i påsken. Lilleman var fort framme och tog sitt ägg i varsamma händer. Lillemor gömde sig först vid mommos sida, men när lejonet kom fram var det hon som vågade tacka medans storebror drog sig tillbaka i bakgrunden och den trygga vagnen hos pappa.

PS. Lejonet är Linköpings maskot.

Moraliskt dilemma

För några dagar sedan hittade Käre 1500kr som satt kvar i en bankomat. Jag satt i bilen och såg att han gick in i banken efter sitt bankomatbesök men visste inte varför. När han berättade varför, sa jag spontant att han hade gjort rätt. Fast å andra sidan hade kassörskan bara sagt, "tack, det var snällt" och så lagt sedlarna i en låda. Tänk om hon tog de själv? 1500 snabba.

Så pratade vi fram och tillbaka om ärlighet och gränsen för att lämna tillbaka pengar man hittar på gatan, bankomaten, bussen eller andra ställen.

Bankomaten var tom för folk när Käre kom dit, dvs ingen hade sett om han tagit pengarna och jag antar att han för en millisekund värderade det. Det hade iallafall jag gjort. Men jag hade gjort som han, gått in i banken, även om jag innerst inne gärna hade behållt pengarna.

Jag tycker han gjorde rätt, och slår ett slag för karma så här på långfredagen. Handen på hjärtat, vad hade du gjort? Inte så lätt alla gånger.