"Hva er det?"
"Svibler."
"Nei, hva da, hvor var de?"
Vi börjar se oss om i hallen och vardagsrummet och jag tänker att skit också, nu är det jord överallt.
"Her er det noen." Käre pekar mot fönstret.
"Her er det noen." Käre pekar mot fönstret.
Nej men vad är detta? Lillemor, 22 månader, har tagit de fyra kvarstående hyacinterna och satt de i fönstret bredvid den som mamma redan fått i kruka. När hon blev tillfrågad om det var hon, svarade hon "JA!" med et stort leende. Inte så dumt att ha en liten hjälpreda som kan ta över när mamma inte hinner med. Vem behöver kruka? *skrattar*
Inte blev det krans, inte blev det julmarknad, inte blev det tvätt. Men ljus i trappen, det fick jag till. Slingan köpte jag för några år sedan för att ha på balkongen, men läste när jag kom hem: "Indoor use only" Jaha, tänk om, tänk nytt. Sedan dess har den sin fasta plats i trappen. Tycker det är så mysigt att smyga ner på morgonen när ljuset visar väg.
Lilleman sa först att han tyckte det var fult, men senare stod han på pallen och danderade kvistarna.
"Vad gör du?" frågade jag.
"Jeg pynter litt."
Hur är det hos er? Får ni någon hjälp av barn eller partner, om än oplanerad?