-Mamma, får jag ta en muffins?
-Nej inte till frukost. Du får ikväll.
-Ok....
Så hör jag att det rumsterar på köket samtidigt som jag är uppe på badet. Men vad nu då?
Halvvägs upp i trappen står min son, snart tre och ett halvt år, med en stor muffins i begge händer och ett långt spår av smulor efter sig.
-Men vad gör du?
-Jeg tok en muffins jeg! så lägger han huvudet på sned, ler sitt bredaste leende och blinkar med sina stora svarta ögon.
Vad gör man? Helt plötsligt har Lilleman förvandlats från en söt liten unge som bara är snäll, till en som testar gränser och provar charmen maximalt. Ja, det är en fas och ja det går över, men uuuuuu så slitsamt det är till tider. hehe Och jag som har så svårt för att bli arg! Jag måste låtsas och så börjar jag garva när han flinar. För han är ju så snäll, egentligen. Men muffins till frukost, det går ju inte!
I förhållande till fönstret i förra inlägget. Jo, det är en yttervägg, så teoretiskt kan man sätta in ett fönster, om man får tillåtelse till det, men rummet har redan två fönster, mot gatan, så då blir det ingen vägg kvar till sängen. Ja, lite krångligt att förklara, men det är inte så noga. Den ytterväggen har inga fönster alls och de vi har kan inte gärna sättas igen för då ser fasaden helt koko ut. Jaja..
God helg!!
PS. Det är flera av följarna vars sidor inte är öppna, hade varit skojigt att besöka er också! Det gäller också några få av er som kommenterar. :)