Igår kväll var jag på jentekveld. Vi är ett gäng tjejer som ses en gång i månaden, äter god mat och har en gästföreläsare. Det kan vara allt från träning och trädgårdsskötsel till personlig utveckling, film eller bokföredrag. Det är otroligt trevligt varje gång och kvällar jag sätter stor pris på. Så slog det mig igår när jag gick tillbaka till bilen med Lillebror i bilsätet i ena handen att "Oj, så vuxen jag är." Av och till när vi sitter rundt middagsbordet känns det som om någon ska avbryta och säga "Tack för insatsen, vi ringer om du får rollen." Förstår ni vad jag menar? Sitter och sitter vid bordet förresten, man studsar ju upp och ner hela tiden, torkar kladd, hämtar grejer i skåpen, förmanar och rosar.
Av och till är man så sliten att man bara vill grina, men man biter ihop och förklarar för femtioelfte gången för ungarna att det är inte lov att rita på väggarna eller droppa leksaker där man står och går.
Men så är det ju det här som är livet. Och nu när jag sitter här och skriver så hör jag Lillebror i lekhagen bredvid mig. Han har hunnit bli över tre månader, utvecklas, pluddrar, skrattar och det är så självklart att han är här.
Det att ha en bebis i hus är en stadig tidpåminnare. Antingen påminns man om hur fort tiden går eller bristen på tid. Hur 17 vi ska få tiden att räcka till när jag ska börja jobba igen, det vet inte jag? Vem ska då tvätta och handla på dagtid eller förbereda middagen så ungarna får mat före kl 18? Men det ska gå något vis. Det gör ju det. Och jag ska njuta av varje sekund av mitt vardagsliga familjeliv, så länge jag får behålla rollen!
Emma
9 kommentarer:
Exakt..kunde inte skrivit det bättre själv! :)
Kram Git
Underbart beskrivet. Känner igen mig, men det var länge sen.
Njut av tiden när barnen är små - den tiden kan du aldrig få tillbaka.
Ha de gott och njut av vardagen, kram Catarina
Känner igen mig mycket. så kände jag tidigare ofta när jag var inne på badrummet och skulle använda en handduk. så letade jag efter mitt namn, men det fanns inte, men jag lånar mammas så länge tänkte jag alltid det var förstås den som var min, men ibland hängde inte hjärnan riktigt med.
ha en bra dag.
kram
hanna
Ja det er kjempe slitsomt da det står på som værst! Man kan føles at man ikke får mulighet til å tenke i fred heller..
Men ja, tiden går kjempe fort! Min eldste begynner på Vg skole til høsten! Hjelp, hvor ble ukene,mnd og årene av?? Jeg er jo den samme!
Det blir en hverdag da du begynner å jobbe igjen og du klarer nok det også selv om det ser vanskelig ut i dag! Det værste er vel å føle at man har oversikt!
Ha en fin fin dag:-)!
Stor klem fra Tone-C
Nydelige betraktninger, Emma! Viktig, men av og til vanskelig å følge opp intensjoner og ønsker med virkeligheten. :o)
Så lekre rull-/liftgardiner du har fått deg. Tøft at de var mørke!
Grattis med din kjæres 40 årsdag!
Ønsker deg en glad dag!
Klem,
Anette Willemine
Håller med dig till punkt och pricka! Det känns verkligen som att det inte riktigt kan vara sant att man har blivit betrodd att ta hand om något så viktigt och att man faktiskt klarar av mammarollen tycker jag fortfarande är riktigt häftigt! =)
Ha en underbar dag.
Kram Dessie
Ja, precis så!
Rakt in i hjärtat. Så där känner jag ju också, precis på pricken. Tittar på vår Lillebror på 1,5 och inser att ävenom det funkade när jag började jobba missar jag ju massor. För bebisen har ju hunnit bli en liten pojke. Hur gick det där till?
Det går att klara det mesta, men man vet inte riktigt hur. Att vara förälder och ha ett "liv" det är ett riktigt pussel.
Sant så sant!! Veldig godt sagt!! :)
Jeg var og koste på en nyfødt liten prinsesse i går og jeg skjønner virkelig ikke at mine småtroll har vært såååå små, så tiden flyr visst i sted. Det gjelder å henge med og nyte hvert lille øyeblikk! Men voksen har visst ikke jeg heller helt skjønt at jeg er.. hihi..
Lekkre bilder av stuen deres! :)
KLEM
Skicka en kommentar