Alla bilder är tagna av mig om inte annat uppges ©Emmas Utsikt

söndag 28 februari 2010

Hjälp? Hushjälp?

Förra veckan var barnen lite småsnoriga, så de var hemma från dagis. Senare på dagen visade det sig att de var inte så sjuka ändå. De lekte med lego på Lillemans rum.

-Ok barnen, ropa om ni behöver hjälp
-Jada.

Försvinner in på badet för att få lite ordning på mig själv.

-Mamma! Hjälp!
-Kommer!
-MAMMA, KOM! HJÄLP!

Å jösses, vad sker?!


Sticker in huvudet gjenom dörren och ser det ni nu ser.
-Men vad gör ni?!
-Leker.
-Eeeh, jahaa. Vad behöver ni hjälp med?
-Du må rydde! (städa)

Jo hejsan.....


-Nehej ni, det tror jag inte. Det får ni göra själva.
Det var ju inget skojigt att hoppa runt i rummet när det hårda legot låg överallt.
-Nei du må rydde.

Så sprang de i galopp förbi mig ut i korridoren för att glatt leka vidare i röret.
Får väl vara glad för att de inte slåss då.  

 


Grattis på födelsedagen min käre storebror, önskar jag var hos dig.


torsdag 25 februari 2010

Ge Emma - en kaka!

Igår kväll runt halv elva-tiden for jag upp ur soffan som stungen av ett bi. Måste ha chocolate chip cookies. NU. Hittade ett recept och började plocka i skåpen. Så stoppade jag upp, tänkte mig om och gick tillbaka till soffan med en tallrik müsli istället. Börja baka mitt i natten liksom? Nej, sådan makt ska inte sockerdemonen ha över mig. Icke sa Nicke.


Men idaaaag, ja idag var en annan femma. Tänk att denna röra kan bli till så försvinnande goda white chocolate chips? Receptet hittar ni här.


-6 grader idag, det går åt rätt håll på termometern, men vi fortsätter att elda vi.


En cookie vid brasan varje da´, gör Emma väldigt gla´!


onsdag 24 februari 2010

Sov sött, i rött

Ja, jag är alltså inte så tjurig som jag verkade i förra inlägget, det var lite ironi bakom, om det var någon som tyckte jag klagade lite väl mycket. Men visst är det så, att ibland går allt emot en.


På några fronter går det framåt. Jag har monterat ihop Lillemors säng, som jag bara älskar. Lyckligtvis är hon för liten att protestera. Jag minns när jag fyllde åtta år och fick en knoppsäng och himmelsgardiner i present. Jag blev så besviken att jag började gråta. Räckte det inte med att jag hade rosa tjejrum? Jag ville ju helst ha ett tufft rum, som mina storebröder. Stackars mamma... hehe


Lilleman tyckte det var skoj att sätta ihop sängen och sa bestämt: "Jag vill också ha en ny säng. En grön." Hmmm, kan man spraymåla en vit järnsäng tro? Hade ju varit lite tufft med en grön säng.


Här ligger den senaste favoriten i raden av gosedjur. Hunden Bosse, döpt efter givaren. Lillemor är galen i djur, både riktiga och mjukisar. Själv kunde jag sova med 40(!) gosedjur i sängen som barn. Och alla skulle ligga under täcket för att inte frysa.


Drömmer om gammaldags fönster med spröjs, men klistermärken är ju också fint.



Det är svårt att minnas hur små de faktiskt är i början. Såna här avstöpningar och mycket annat kan man beställa ifrån Lifestone.


tisdag 23 februari 2010

Starka traktorer och svaga staket

Jag tror jag ska byta slogan från ...om livet, lusten och leken till ..om kylan, utgifter och onödiga händelser. Eller ...en olycka kommer sällan ensam.

UTGIFTER
Kommer ni ihåg att bilen var svårstartad? Ja, det var den på mådagmorgonen också, men det gick till sist. Men nu måste den på verkstad. Några insugningsventiler till det käcka priset av 15.000,- Jo, tjena, det var ju skoj.... Vi som ska sälja den om en månad. 
Nu har vi en bil till, min gamla Skropel från -96. Den startar som en spinnande katt och går och går. Ok, fjädringen är inte den bästa, men I love that car!

ONÖDIGA HÄNDELSER
Igår kväll vid halv tolv-tiden hämtade de snö från den stora snöhögen utan vårt hus. Vi bor i ett y-kryss så det blir alltid en snödepå här. Det kan man ju förstå. Men varför så sent? De väcker barnen och det måste ju var dyrt med nattillägg? Jaja..

 Efter snöröjning(!)

Vad sker, jo traktorn kör snöhögen MOT staketet istället för längs med. Men Cheesus, det där går ju aldrig, tänkte jag och såg väggen av snö bli större och större och jodå, till sist gav staketet vika. Det är ju enkel matematik om kraft och mostånd. Klart inte ett nätstaket håller mot en traktor!

 Jo, men det går nog, staketet håller nog.

Det känns bara så himla onödigt, vi fick nytt staket för några månader sedan när det blev förstört vid vägbygge. Den klagningsrundan tog sin tid och nu är det alltså dags för en ny.  Det kommer ju ordna sig, jag vet, men åååååh...bara åååååh......

KYLA
Nu är jag TRÖTT på snö och kyla. Jag är en tunnis med hög förbränning som alltid fryser. Ulltofflor, kofta och halsduk är en del av den dagliga outfiten. Inte så sexigt...Ibland har jag till och med mössa på mig inomhus. *generad*

Ah! Värme...och gott luktar det.

Härom natten sov jag i polotröja (høyhalset genser) under dundynan så kallt var det. Tyckte jag.
Så här eldar jag varje dag och käftar på min Käre om han inte håller elden igång om jag är borta. Stackars han. Han fryser ju inte.

Jo längre in, desto bättre!

Och när jag bakar bröd kryper jag gärna tätt intill ugnen och låter alltid eftervärmen sprida sig i köket.
Hoppas någon känner igen sig?


söndag 21 februari 2010

Änglar finns

Tack alla vackra underbara som har lagt igen så fina ord efter pappas bortgång. De värmer både mitt och min mammas hjärta. Ni är änglar allihopa. Tänkte på er när jag äntligen fick hängt upp änglavingarna jag fick i julklapp.  Eller kråkvingar som Lilleman kallade dem. Har så smått börjat läsa blogg igen, har inte orkat tidigare, men nu ser jag fram emot att se vad ni har haft för er.

Vingar från Cést la vie

Nu börjar dagarna att normaliseras. Vi har firat Lillemors 2-årsdag, om än lite lugnt. Alla åt tårta, utom hon. Hon gillar inte sötsaker speciellt mycket, men broccoli går ner på högkant. Märklig liten tjej. 
Idag gick vi ut och skottade, jag och Lilleman. Oj, som han skrattade och grävde och nåde mig om jag tog av "hans" snö. Jag ville ju bara bli färdig, det var -11 och blåsigt. Käre och Lillemor låg inne med magsjuka och influensa. Efter en 45 minuter hade vi grävt oss ut till bilen och ska till mataffären. Så startar inte bilen! Lite för lite diesel, så det hade säkert blivit kondens i tanken eller nåt. Men efter uppmuntrande ord från Lilleman så försökte jag en sista gång och äntligen bar det iväg på hala, snöiga vägar. Vilket busväder!


Jag stannar till en stund vid kvistarna i trappen som påminner om att våren kommer. Det är bara att hålla ut...

fredag 12 februari 2010

Tid för stillhet



Min älskade pappa somnade in lördagen den 6.e februari efter en lång kamp mot Parkinson. Älskad och saknad av många. Pappa var en varm och intelligent person med massor av humor och kärlek, som ville att man omfamnade livet. I dessa dagar ägnar jag tid åt familjen, men kommer tillbaka.
Ta hand om varandra.



LinkWithin

Related Posts with Thumbnails